De lyckliga kompisarna - Le som en fotomodell

Rockparty har släppt lite nya akter inför hösten och efter lite tjat från undertecknad så får vi äntligen uppleva De lyckliga kompisarna i Hultsfred.

Det ska tilläggas att DLK faktiskt är mitt gamla favoritband. Det var absolut DLK som fick in mig på trallpunken när det begav sig för sisådär 6 år sedan. Jag tycker om det mesta som Mart Hällgren har gjort men håller nog UBBA högst av allt. Det betyder dock inte att DLK är dåliga, absolut inte. Speciellt Le som en fotomodell är riktigt bra.

Skivan inleds med "Troll & Häxor" som slår an tonen direkt mot nazister och andra främlingsfientliga typer. Här går det undan så det är svårt att följa med i texten om man inte har texthäftet framför sig.

Det var några år sedan jag faktiskt lyssnade igenom den här skivan ordentligt och den största överraskningen är den totalt bortglömda "Ölstugan som inte finns" som vi finner som spår nummer två.

Skivan innehåller dock några låtar som är så otroligt uttjatade att jag faktiskt inte tycker att de är så värst vassa längre. Men så fort jag hör låtarna live blir jag otroligt glad och kan sjunga med i texterna, men va fan, på skiva är de otroligt uttjatade. Låtarna som jag främst tänker på är den otroligt uttjatade "Egon", den pubertala "Dit kuken pekar" och den fruktansvärt feltolkade "Dricka sprit och hålla käften". Hur många 16-åringar som står med vodkan i handen och skrålar på denna dänga har förstått att den egentligen handlar om EU? Folk är idioter!

Ljudbilden på Le som en fotomodell är inte optimal och det märks främst i "Impad" som är en riktigt bra låt om det inte vore för det sunkiga ljudet.

Nu ska det tilläggas att det är CD-versionen av skivan som jag skriver om, vilket innebär att fyra bonuslåtar medföljer. Om man bortser från "Dit kuken pekar" så är det faktiskt några av skivans bästa spår. Både "Scania-Hjon" och "Röd Fredag" är två personliga favoriter som återfinns på bandets första 7":a som heter just Scania-Hjon.

Men usch vad ljudbilden förstör den här skivan mer och mer när jag lyssnar på den. Många låtar är otroligt mycket bättre på liveskivan Live på Kafé 44 vilket också var den första trallpunkskivan jag någonsin köpte. En låt som "Smet" är betydligt bättre på liveskivan. En låt som dock inte är lika bra på liveskivan är "Vi är De lyckliga kompisarna", den är dock inte jättebra på Le som en fotomodell heller för den delen. Absolut bäst är den på 7":an Scania-Hjon.

Skivans två bästa spår heter dock "Le som en fotomodell" och "Tänk om jag vore". Här spelar inte den dåliga ljudbilden någon roll för det är två fantastiskt bra låtar.

Ok, om vi ska försöka oss på ett betyg. Ifall jag hade recenserat den här skivan för fem år sedan så hade jag tyckt att det var världens bästa skiva någonsin. Det tycker jag inte idag och skivan har försämrats oerhört i mina öron, mycket på grund av den dåliga ljudbilden. Visserligen är det här en milstolpe inom svensk punkhistoria men va fan, det finns bättre trallpunk även om denna var först.

Betyg:

6/10

Kuriosa: De lyckliga kompisarna hann spela i många olika konstellationer och den enda gemensamma nämnaren är sångaren och basisten Mart Hällgren. I våras återförenades DLK, dock endast med Mart och trummisen Jouni Haapala som orginalmedlemmar, och en ny skiva är i planeringsstadiet.

Mart Hällgren har även spelat med band som Ubba, Krymplings, Greven & James och enmansbandet Total Egon. Mart jobbar idag som lärare men spelar fortfarande aktivt med olika band.

Under en period spelade Mart Hällgren gitarr och sjöng då basen hanterades av Kristoffer Roth som senare blev medlem i bandet Hets och även har producerat skivor åt bland annat Doktor Kosmos. Jouni Haapala är en mångsidig trummis som blandannat har synts i melodifestivalen och bakom artister som Darin. Bröderna Daniel och Joakim Levin som spelade tillsammans med DLK ett tag driver idag klädföretaget Nudie Jeans.